Jag vet knappt var jag ska börja, men just nu så sitter jag med tårar rinner för min kind. Jag är berörd! En vän till mig postade ett youtube klipp på Facebook som jag naturligtvis tittade på. Det var då tårarna kom. En ung kille, 12 år som heter Jotta A, som sjunger så fantastiskt bra, man bara måste gilla honom. Jag ville se mer av denna kille och hittade fler youtube klipp, som jag har tittat på och blivit djupt berörd av. Det är inte ofta jag blir så berörd på detta sett, men när denna killen sjunger så når det mitt hjärta och det känns bara skönt. Jag blir samtidigt så tacksam till Gud att han ger en ung kille som Jotta A en sådan gåva. Vanligtvis brukar jag inte lyssna på denna typ av musik men jag gör ett undantag denna gång. Han har runt 1.2 miljoner som har sett en av hans video på youtube, vilket är imponerande.
Ja, så då har man blivit ett år äldre! Jag har faktiskt slutat att fira min födelsedag, jag har väll närmat mig den åldern då man inte vill fira sin ålder. Jag har inget emot att bli äldre, jag känner mig trots allt ung. Det är lite konstigt när hjärnan säger ”du är tjugo år” men kroppen säger, ”du är en gammal gubbe”. Jag tror jag skiter i kroppen och lyssnar på hjärnan, kroppen har svikit mig men hjärnan har jag alltid kunnat lita på. Nu vet jag ju att jag inte är tjugo år utan snarare fyrtio+3 Men om man tar ett medelvärde av hur hjärnan och kroppen säger sig vara var hamnar jag då? Jag bryr mig faktiskt inte. Jag känner mig ung och trivs med det, även om min kropp säger att du borde ta det lugnt. Nu är det ju så att jag har haft problem med min rygg i hela mitt liv men jag väljer att lyssna på min hjärna som säger att jag har många år av glädje och underbara upplevelser kvar, Fast något/någon säger mig att du kommer att ha värk men du kommer att klara det därför att du har Gud på din sida och han tar hand om dig precis som han har gjort fram till nu.
Jag vet att det är ett tag sedan jag bloggade, det finns säkert olika saker till det. Det är mycket som egentligen har hänt i mitt liv det senaste 1 1/2:året, saker som har tagit en tid att bearbeta, men nu så tror jag att jag vet vad jag behöver göra. Jag har mått ganska så dåligt på grund av allt som har hänt under denna tiden och det är först nu som jag har bestämt mig för att gå vidare. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva och hur mycket jag bör skriva för att du ska förstå.
Jag har varit en del av en församlingsplantering i mer än tio år, vi har fått se många komma till tro under dessa år, vilket är fantastiskt. Jag var en del av ett tillfälligt ledarskap (1, 1/2:år) under denna perioden visste jag inte riktigt vad det skulle betyda för min framtid i kyrkan, jag predikade och ledde en husgrupp m.m. Under denna perioden så prövade jag själv om detta var något som passade mig, samtidigt så började vi i församlingen att ta en ny riktning som skulle innebära en hel del förändringar. Till en början så kände jag att jag var med på banan, men efter ett tag så började jag tveka, jag tvekade om jag skulle va en del av ledarskapet för detta nya, detta innebar att jag började få ångest, jag ville va trogen församlingen men samtidigt så kände jag att jag inte skulle va en del av den nya riktningen kyrkan tog, även om jag trodde på det. Det var då jag beslutade mig för att lämna ledarskapet, vilket var otroligt jobbigt. Jag är om jag får säga det själv en lojal person, men jag bestämde mig för att inte låta min lojalitet till kyrkan styra mitt beslut, jag behövde faktiskt tänka på mig själv så jag lämnade både kyrka och ledarskap. Detta skedde i samförstånd med dom övriga ledarna och församling. När jag tog detta beslut så släppte ångesten och jag började må bra rent psykiskt igen. Jag har inget emot kyrkan jag var med i och vi är fortfarande vänner. Under denna tiden har jag samtidigt brottats med min hälsa, jag har haft problem med min rygg i stort sett hela mitt liv, men den senaste tiden så har jag haft mer värk en vanligt, dessutom så har min andning påverkats på grund av att jag har en sned rygg, detta har gjort att jag inte orkar lika mycket nu som tidigare, men va inte orolig för mig, jag klarar det! Jag är hårdhudad! Jag har även under denna tid försökt att hitta en ny kyrka att gå till, jag började att gå till en ”populär” kyrka i södra Sverige men efter ett halvår i den kyrkan så började jag tveka om jag skulle va en del av den kyrkan, jag började känna mig trött på allt vad kyrka heter, antar att det beror på att jag blivit lite besviken på kyrkan. Under denna perioden så har jag aldrig tappat min tro på Gud, skulle aldrig göra det, Gud är den som har hjälpt mig genom livet, även under dom perioder det har varit svårt o jobbigt. Jag har bett till Gud att leda mig rätt, och bara dom senaste dagarna så har personer i min närhet kommit till mig och gett mig uppmuntran, vilket har berört mig, här om dagen så fik jag faktiskt ett telefonsamtal av en person som bryr sig, lite senare kommer samma person med en blomma och ett kuvert med en lapp i, på lappen så stod det en bibelvers som var till stor uppmuntran för mig, flera personer har fått mig att tänka om, dom har varit oroliga för min skull, både vad det gäller min hälsa, (eftersom jag har haft mer ont än vanligt) , och att jag inte har gått till någon kyrka den senaste tiden. För några dagar sedan så hörde en pastor av sig till mig, vi har känt varandra i många år, han hade hört från en vän till mig som precis besökt mig, att han var orolig för mig, och det faktum att jag inte gick till någon kyrka. Vi bestämde en träff och vi hade ett bra samtal, han känner mig och känner till allt som hänt med kyrkan som jag var en del av, det var skönt att få prata av sig till en person som hade lite insyn i det hela. Nu är jag på den plats då jag känner längtan efter att gå till kyrkan på nytt och det känns skönt att känna så. Jag har försökt att väga mina ord väl, jag vill inte att någon ska känna sig sårade av det jag skriver, då tänker jag på först och främst på de personer som varit inblanda i min resa.
Lägger dessutom upp en video:
MikesChair
- Someone Worth Dying For
You might be the wife,
Waiting up at night
You might be the man,
Struggling to provide
Feeling like it’s hopeless
Maybe you’re the son,
Who chose a broken road
Maybe you’re the girl,
Thinking you’ll end up alone
Praying God can you hear me?
Oh God are you listening?
(Chorus)
Am I more than flesh and bone?
Am I really something beautiful?
Yeah, I wanna believe, I wanna believe that
I’m not just some wandering soul
That you don’t see and you don’t know
Yeah I wanna believe, Jesus help me believe that I
Am someone worth dying for
I know you’ve heard the truth that God has set you free
But you think you’re the one that grace could never reach Find More lyrics at www.sweetslyrics.com
So you just keep asking, what everybody’s asking
Chorus
You’re worth it, you can’t earn it
Yeah the Cross has proven
That you’re sacred and blameless
Your life has purpose
You are more than flesh and bone
Can’t you see you’re something beautiful
Yeah you gotta believe, you gotta believe
He wants you to see, He wants you to see
That you’re not just some wandering soul
That can’t be seen and can’t be known
Yeah you gotta believe, you gotta believe that you
Are someone worth dying for
You’re someone worth dying for
You’re someone worth dying for
Ja, nu märks det att det börjar bli höst, hösten tillhör inte min favorit tid på året precis som vintern. Jag tycker dock att det kan va otroligt fint när bladen skiftar i alla möjliga färger och man kan hålla sig inne utan att känna att man måste gå ut, tyvärr så är det under hösten och vintern som jag får mer värk i kroppen och jag har redan haft en sådan period med mycket värk, lyckligtvis så är det bättre nu, värk är något man kan lära sig att leva med, men när det blir mer än vanligt är det väldigt psykiskt jobbigt och tröttande. Den senaste tiden så har jag tagit det väldigt lugnt, jag har faktiskt mest bara slappat vilket passar mig bra just nu, jag blir inte stressad av att inte ha något att göra. Ja, då har man skrivit några rader, får se när jag dyker upp igen.
.
.
Ni kan kolla in en video med Leeland, fantastiskt bra ”lovsångsgrupp”.
Just nu så dyker det upp flera tv program som vill konkurrera med Idol, ett av dom programmen heter True Talent och visas på tv3, där ska man hitta den bästa rösten, publiken som är jury sitter vänd mot den som sjunger, dom kan inte kan se personen som sjunger, bara höra och utifrån det rösta om dom gillar rösten eller inte. En av deltagarna som blivit uttagen heter Fred Anderson och han har en helt fantastisk röst, enligt mig är han redan en vinnare. När jag hörde honom sjunga kunde jag inte fatta att han inte hade blivit upptäckt innan. Han försörjer sig som gatumusiker lite var stans. Jag har hittat klipp på youtube där han uppträder både i Stockholm, Malmö och Köpenhamn. När det blir dags för tv tittarna att rösta på den sångaren dom tycker är bäst så hoppas jag att du röstar på Fred för det kommer jag att göra. Kolla in dessa videoklipp.
.
.
.
.
.
Vet att det är många videoklipp men ni måste rösta på Fred när det är dags!
sök på ”Gibran soul fred” på youtube så finns det fler videos.
Jag har inte bloggat på ganska länge, jag har gått från att blogga varje dag till att blogga en gång i månaden. Trots att jag nästan aldrig skriver så har jag fortfarande läsare på bloggen vilken är roligt. Jag ska försöka att skriva lite oftare men jag lovar inget. Denna månaden så har jag varit bortrest ganska så mycket, augusti månad är en månad då många i familjen fyller år. Min favorit brorsdotter fyllde 2år. Hon är ett fantastisk litet barn med mycket personlighet. För ett par dagar sedan så titta hon på mig och säger: ”Putte, inte åka till Malmö idag” jag hade tänkt att åka men säger att jag kan åka hem en annan dag, varpå hon blir jätte glad. När jag väl måste åka så är det inte populärt, hon vill först inte säga hejdå men efter en liten stund så kommer hon och gnuggar näsorna pussas och ger en kram, hennes sätt att säga hejdå. Denna gången följde hon med och lämnade mig vid tågstationen och på stationen finns det rulltrappor som hon älskar att åka upp och ner i till dom andra resenärernas glädje. Folk sitter och ler när dom ser henne åka upp och ner. Tänk att ett litet barn kan sprida så mycket glädje.
Oj,oj,oj, vad jag retar mig på Ernst Kirchseiger, många gillar honom och tycker att han är så mysig men jag tycker bara att han är för mycket. När man börja citera sig själv och säga: nu ska jag säga en riktig Ernst grej, då har man nog blivit för egenkär. Visst han är duktig och gör bra grejor men det betyder inte att han är bäst. Jag gillar inrednings program på tv och mitt favoritprogram är romservice med Jonny och Mattias, deras inredare är riktigt bra. Jonny och Mattias är sig själva, kanske Ernst är sig själv, vad vet jag, men om jag var tvungen att gå på en fest med Ernst eller Jonny och Mattias skulle jag helt säkert gå på Jonny och Mattias fest, bara om Simon och Tomas inte var inbjudna, för Simon och Tomas är nog dom sämsta inredarna som vårt land har skådat. Nu kanske du tycker jag är negativ men det är bara min åsikt. Om jag skulle bli erbjuden att få min lägenhet renoverad av Ernst så skulle jag tacka jag, men om Jonny och Mattias skulle erbjuda mig samma sak så skulle jag välja dom och om Simon och Tommas skulle erbjuda samma sak skulle jag nog tänka mycket noga och fundera länge och räkna ut vad det skulle kosta att att måla och tapetsera om för att få det som jag vill, fördelarna skulle nog vara nya möbler, fast dom skulle säkert välja fel där också så Simon och Tommas skulle jag förmodligen tacka nej till.
Vad ska man skriva på en blogg dagar som dessa, jag tänker på det som hände i Norge. Det har nu gått några dagar sedan det förfärliga attentatet mot Norge skedde. Jag har gråtit och gripits av alla som berättat vad dom har varit med om. Det är svårt att ens föreställa sig hur hemskt det måste ha varit för dom som var på Utöya och hur skrämmande det måste varit när bomben sprängdes i Oslo. Det var gripande att se hur 200 000 Norrmän samlades nu i måndags på rådhusplatsen i Oslo för att visa sin sorg och att se alla dessa blommor och tända ljus som bildat ett enormt blomsterhav. Norrmännen visade att dom står tillsammans i denna svåra tid, människor som inte kände varandra kramade om varandra och visade omtanke och kärlek. Någon sa i en intervju med CNN ”Om en person kan visa så mycket hat, tänk då på all den kärlek vi kan visa tillsammans.” Det var också med dom orden som Stadsminister Jens Stoltenberg avslutade sitt gripande tal i söndagens Gudstjänst i Oslo. Dagarna framöver kommer vi säkert få höra fler gripande historier från människor som överlevt denna terror, över 70 personer har mist livet i denna tragedi, det är bara sorgligt.
Nu var det ganska så länge sedan jag skrev något på min blogg, det har inte blivit så mycket bloggande den senaste tiden vad det beror på är nog mest att jag tappat intresset för att ständigt skriva något men vem vet, kanske lusten att skriva kommer tillbaks. Det har nu gått några veckor sedan mitt senaste inlägg och under dessa veckor har det naturligtvis hänt en hel del. Det som är färskast i minnet är att jag åkte till en ungdomsgård som heter Flahullt, min brorsdotter skulle konfirmeras så familjen var inbjuden till denna händelse. Det var många år sedan jag själv konfirmerades, då var man ung och hade hela livet framför sig, nu är man typ medelålders, men man har fortfarande livet framför sig. Jag skulle nog säga att jag lever livet här och nu. Nu tillbaka till min brorsdotter, dagen efter konfirmationen så var det fest hemma hos min brorsdotter, släktingarna slöt upp för att fira och ge presenter. Det var en trevlig fest och jag tror att min brorsdotter var nöjd. Nu dröjer det nog ett månad innan jag ska resa igen, Augusti är en månad då många i familjen fyller år och det måste man ju fira. Nu så är jag hemma och tar det lugnt, jag väntar på att det ska bli fint väder så man kan bege sig ut i en park med en bra bok att läsa och dessutom bli lite solbränd. Nu får det räcka med skrivandet för denna gången, jag ska försöka att skriva lite oftare men lovar inget.
Det var fyra år sedan jag senast var på Torpkonferensen utan för Kumla, jag hade först inte tänkt att jag skulle åka dit men eftersom mina bröder och systrar skulle dit så tyckte jag det skulle bli roligt, dessutom så hade min syster en examens fest i Herrljunga vilket innebar att jag inte behövde sitta i en bil så länge, jag får nämligen ont i ryggen om jag sitter för länge i en bil. Nu gick det bra och examensfesten var riktigt lyckad och jag är en stolt bror till en fantastisk lillasyster. Torpkonferensen var som den brukar vara, mycket folk, många möten och seminarier och det obligatoriska vädret, regn sedan lite sol och regn igen. På Torp så träffar man också en hel del gamla bekanta, det var någon som kom fram och hälsade som jag inte alls kände igen, vi pratade en liten stund, under tiden funderade jag på vem det var. Han verkade i alla fall glad att se mig. Jag träffade även några från Malmö som jag hängde en del med. Det var faktiskt en riktigt rolig vecka trots det tråkiga vädret, det var länge sedan jag umgicks så länge tillsammans med alla mina syskon och deras barn. Det som var jobbigast med Torp är dom obekväma bänkarna i ladan, och den minimala bädden i husvagnen, varje gång jag skulle vända mig så fick jag tänka igenom hur jag skulle göra för att inte skada mig eller trilla av bädden men jag lyckades utan att skada mig. Nu är jag hemma i min egen lägenhet och där har jag en dubbelsäng som jag kan bre ut mig i, det är alltid skönast att sova i sin egen säng. Borta bra men hemma bäst!
Jag vet knappt var jag ska börja, men just nu så sitter jag med tårar rinner för min kind. Jag är berörd! En vän till mig postade ett youtube klipp på Facebook som jag naturligtvis tittade på. Det var då tårarna kom. En ung kille, 12 år som heter Jotta A, som sjunger så fantastiskt bra, man bara måste gilla honom. Jag ville se mer av denna kille och hittade fler youtube klipp, som jag har tittat på och blivit djupt berörd av. Det är inte ofta jag blir så berörd på detta sett, men när denna killen sjunger så når det mitt hjärta och det känns bara skönt. Jag blir samtidigt så tacksam till Gud att han ger en ung kille som Jotta A en sådan gåva. Vanligtvis brukar jag inte lyssna på denna typ av musik men jag gör ett undantag denna gång. Han har runt 1.2 miljoner som har sett en av hans video på youtube, vilket är imponerande.
