Ja, så då har man blivit ett år äldre! Jag har faktiskt slutat att fira min födelsedag, jag har väll närmat mig den åldern då man inte vill fira sin ålder. Jag har inget emot att bli äldre, jag känner mig trots allt ung. Det är lite konstigt när hjärnan säger ”du är tjugo år” men kroppen säger, ”du är en gammal gubbe”. Jag tror jag skiter i kroppen och lyssnar på hjärnan, kroppen har svikit mig men hjärnan har jag alltid kunnat lita på. Nu vet jag ju att jag inte är tjugo år utan snarare fyrtio+3 Men om man tar ett medelvärde av hur hjärnan och kroppen säger sig vara var hamnar jag då? Jag bryr mig faktiskt inte. Jag känner mig ung och trivs med det, även om min kropp säger att du borde ta det lugnt. Nu är det ju så att jag har haft problem med min rygg i hela mitt liv men jag väljer att lyssna på min hjärna som säger att jag har många år av glädje och underbara upplevelser kvar, Fast något/någon säger mig att du kommer att ha värk men du kommer att klara det därför att du har Gud på din sida och han tar hand om dig precis som han har gjort fram till nu.
Jag vet att det är ett tag sedan jag bloggade, det finns säkert olika saker till det. Det är mycket som egentligen har hänt i mitt liv det senaste 1 1/2:året, saker som har tagit en tid att bearbeta, men nu så tror jag att jag vet vad jag behöver göra. Jag har mått ganska så dåligt på grund av allt som har hänt under denna tiden och det är först nu som jag har bestämt mig för att gå vidare. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva och hur mycket jag bör skriva för att du ska förstå.
Jag har varit en del av en församlingsplantering i mer än tio år, vi har fått se många komma till tro under dessa år, vilket är fantastiskt. Jag var en del av ett tillfälligt ledarskap (1, 1/2:år) under denna perioden visste jag inte riktigt vad det skulle betyda för min framtid i kyrkan, jag predikade och ledde en husgrupp m.m. Under denna perioden så prövade jag själv om detta var något som passade mig, samtidigt så började vi i församlingen att ta en ny riktning som skulle innebära en hel del förändringar. Till en början så kände jag att jag var med på banan, men efter ett tag så började jag tveka, jag tvekade om jag skulle va en del av ledarskapet för detta nya, detta innebar att jag började få ångest, jag ville va trogen församlingen men samtidigt så kände jag att jag inte skulle va en del av den nya riktningen kyrkan tog, även om jag trodde på det. Det var då jag beslutade mig för att lämna ledarskapet, vilket var otroligt jobbigt. Jag är om jag får säga det själv en lojal person, men jag bestämde mig för att inte låta min lojalitet till kyrkan styra mitt beslut, jag behövde faktiskt tänka på mig själv så jag lämnade både kyrka och ledarskap. Detta skedde i samförstånd med dom övriga ledarna och församling. När jag tog detta beslut så släppte ångesten och jag började må bra rent psykiskt igen. Jag har inget emot kyrkan jag var med i och vi är fortfarande vänner. Under denna tiden har jag samtidigt brottats med min hälsa, jag har haft problem med min rygg i stort sett hela mitt liv, men den senaste tiden så har jag haft mer värk en vanligt, dessutom så har min andning påverkats på grund av att jag har en sned rygg, detta har gjort att jag inte orkar lika mycket nu som tidigare, men va inte orolig för mig, jag klarar det! Jag är hårdhudad! Jag har även under denna tid försökt att hitta en ny kyrka att gå till, jag började att gå till en ”populär” kyrka i södra Sverige men efter ett halvår i den kyrkan så började jag tveka om jag skulle va en del av den kyrkan, jag började känna mig trött på allt vad kyrka heter, antar att det beror på att jag blivit lite besviken på kyrkan. Under denna perioden så har jag aldrig tappat min tro på Gud, skulle aldrig göra det, Gud är den som har hjälpt mig genom livet, även under dom perioder det har varit svårt o jobbigt. Jag har bett till Gud att leda mig rätt, och bara dom senaste dagarna så har personer i min närhet kommit till mig och gett mig uppmuntran, vilket har berört mig, här om dagen så fik jag faktiskt ett telefonsamtal av en person som bryr sig, lite senare kommer samma person med en blomma och ett kuvert med en lapp i, på lappen så stod det en bibelvers som var till stor uppmuntran för mig, flera personer har fått mig att tänka om, dom har varit oroliga för min skull, både vad det gäller min hälsa, (eftersom jag har haft mer ont än vanligt) , och att jag inte har gått till någon kyrka den senaste tiden. För några dagar sedan så hörde en pastor av sig till mig, vi har känt varandra i många år, han hade hört från en vän till mig som precis besökt mig, att han var orolig för mig, och det faktum att jag inte gick till någon kyrka. Vi bestämde en träff och vi hade ett bra samtal, han känner mig och känner till allt som hänt med kyrkan som jag var en del av, det var skönt att få prata av sig till en person som hade lite insyn i det hela. Nu är jag på den plats då jag känner längtan efter att gå till kyrkan på nytt och det känns skönt att känna så. Jag har försökt att väga mina ord väl, jag vill inte att någon ska känna sig sårade av det jag skriver, då tänker jag på först och främst på de personer som varit inblanda i min resa.
Lägger dessutom upp en video:
MikesChair
– Someone Worth Dying For
You might be the wife,
Waiting up at night
You might be the man,
Struggling to provide
Feeling like it’s hopeless
Maybe you’re the son,
Who chose a broken road
Maybe you’re the girl,
Thinking you’ll end up alone
Praying God can you hear me?
Oh God are you listening?
(Chorus)
Am I more than flesh and bone?
Am I really something beautiful?
Yeah, I wanna believe, I wanna believe that
I’m not just some wandering soul
That you don’t see and you don’t know
Yeah I wanna believe, Jesus help me believe that I
Am someone worth dying for
I know you’ve heard the truth that God has set you free
But you think you’re the one that grace could never reach Find More lyrics at www.sweetslyrics.com
So you just keep asking, what everybody’s asking
Chorus
You’re worth it, you can’t earn it
Yeah the Cross has proven
That you’re sacred and blameless
Your life has purpose
You are more than flesh and bone
Can’t you see you’re something beautiful
Yeah you gotta believe, you gotta believe
He wants you to see, He wants you to see
That you’re not just some wandering soul
That can’t be seen and can’t be known
Yeah you gotta believe, you gotta believe that you
Are someone worth dying for
You’re someone worth dying for
You’re someone worth dying for
Ja, nu märks det att det börjar bli höst, hösten tillhör inte min favorit tid på året precis som vintern. Jag tycker dock att det kan va otroligt fint när bladen skiftar i alla möjliga färger och man kan hålla sig inne utan att känna att man måste gå ut, tyvärr så är det under hösten och vintern som jag får mer värk i kroppen och jag har redan haft en sådan period med mycket värk, lyckligtvis så är det bättre nu, värk är något man kan lära sig att leva med, men när det blir mer än vanligt är det väldigt psykiskt jobbigt och tröttande. Den senaste tiden så har jag tagit det väldigt lugnt, jag har faktiskt mest bara slappat vilket passar mig bra just nu, jag blir inte stressad av att inte ha något att göra. Ja, då har man skrivit några rader, får se när jag dyker upp igen.
.
.
Ni kan kolla in en video med Leeland, fantastiskt bra ”lovsångsgrupp”.
Jag la märke till att jag börjat ett antal av mina blogginlägg med ”dom senaste dagarna,” det beror naturligtvis på att jag numera inte bloggar varje dag. Så! Dom senaste dagarna har jag umgåtts med vänner, mest på kvällarna, på dagen så tar jag det ganska så lugnt, men det är skönt det också. Jag är tacksam för att jag får ha så många goa mänskor runt mig. Igår kväll så gick jag och en kompis på bio, vi såg den nya Wall Streat filmen, vi blev båda lite besvikna på filmen, jag somnade nästan och det brukar inte va ett bra tecken. Jag kan inte ens rekommendera er att se den. Nu idag så håller jag mig inomhus, vädret är inte det bästa så att gå ut och gå är det inte tal om, jag tror jag ska slappa framför Tv:n, antingen så får jag plocka fram en film eller så tittar jag på Discovery, då lär man sig något. Nu pallar jag faktiskt inte skriva mer, men du kan ju alltid lyssna på denna låten.
Igår så hade jag en fantastisk heldag tillsammans med vänner, dagen började med att Dan ringde och undrade om jag ville följa med honom och hans barn till en park här i närheten,jag tyckte det lät som en bra ide, på väg dit så ringde vi efter fler folk som kunde tänka sig att följa med, vi fick med oss Hanna, dom andra vi ringde var antingen bortresta eller upptagna med annat. När vi kom till parken så dröjde det inte så länge innan vi hittade Maria i parken en annan bekant som vi gjorde sällskap. Efter ett par timmar så lämnade Dan oss för att hämta sin fru, men vi andra stannade kvar. Jag lekte en hel del med Marias barn, vilket var riktigt roligt. Jag tycker det är underbart med barn och jag tycker det är roligt att busa och leka med barnen, och barnen tycks gilla mig också. Lite senare på dagen så kom Francis, Marias man och gjorde oss sällskap, när han kom så var vi hungriga så då gick vi till en fallafelvagn och köpte lite mat, vid det laget så hade vi nog varit i parken 5-6 timmar. Ja, gårdagen blev en lyckad dag tillsammans med goda vänner. Idag är det lika fint väder så det är inte omöjligt att jag beger mig ut till parken idag också, ikväll så blir det filmkväll tillsammans med vänner hemma hos mig.
Just nu så väntar jag på att solen ska komma fram och visa sig igen, jag älskar sol och värme, men vem gör inte det? Jag personligen mår så mycket bättre när det är varmt och skönt, men jag försöker att inte låta vädret styra mina känslor och mitt humör. Andra saker som får mig på bra humör är att lyssna på musik och då lyssnar jag på all typ av musik, just nu så har jag varit inne i en sing and songwriter period, jag gillar när det är avskalat och enkelt. Tidigare hade jag en period då jag lyssnade på betydligt tyngre musik, nu så sätter jag Spotify på blandat, på det sättet så får jag lyssna på all typ av musik. När jag var betydligt yngre än vad jag är nu så lyssnade jag en hel del på en kille som heter Michael W Smith, på den tiden så var det popmusik som han höll på med, han hade en ganska så speciell röst och det var nog en hel del som inte gillade det, idag så är Michael en av dom populäraste lovsångsledarna och jag måste säga att han gör det riktigt bra, hans röst är annorlunda och man blir berörd när man lyssnar. Idag så kan du se två videos med Michael. Han sjunger Healing Rain och Let it rain, och med tanke på att jag tidigare skrev att jag längtar efter solsken så kan man tycka att det var ett konstigt låtval. Jag längtar fortfarande efter solsken samtidigt som jag längtar efter det regn som Michael sjunger om.
Det var ganska så länge sedan jag gick på en konsert, men så igår så var det dags, jag och ett par vänner, Kjetil och Dave, hade fått tag på biljetter till Underoaths konsert på Mejeriet i Lund. Det var två förband som spelade, Intohimo ett svenskt kristet screamoband från Jönköping som bildades 2004, dom har gett ut två album och bland annat spelat på Frizon. Architects ett mettalcoreband från Brighton, England. Förbanden var bra men Underoath var helt fantastiskt bra. Det var riktigt tungt, precis som det ska va. Underoath är ett amerikanskt post-hardcore/metalcore-band bildat 1998 i Tampa, Florida. Bandet består av 6 medlemmarr, det var rätt så roligt att se deras olika personligheter på scen, speciellt keyboardisten som var helt galen, han stog nog inte stilla en sekund. Trummisen var sjukt bra. En av gitarristerna stog stilla i ett hörn och spela hela kvällen, han rörde knappt på sig. Mejeriet var fullt av ungdomar i 16 till 25 åringar plus några som var lite äldre . Jag tillhör den senare kategorin. Ja, i det stora hela så blev det en riktigt lyckad kväll.
Jag brukar surfa runt lite på youtube, ett av de mest uppmuntrande youtube klipp jag sett är dom med Nick Vujicic. Jag har lagt upp dessa klipp tidigare men tycker dom är värda att visa igen. Han surfar och simmar och har en optimistisk syn på livet. Trots att han saknar armar och ben. Nick Vujicic, 27, är ett fenomen. I dag är han evangelist och talare som drar 100 000-tals människor världen över. Vujicic är australiensare men bor sedan några år i Kalifornien och har grundat missionsorganisationen ”Life without limbs” (Liv utan lemmar).Han menar sig ha Guds kallelse att berätta om sitt liv.- Jag vet varför jag är här. Jag har ett uppdrag att berätta om hoppet vi har i Kristus, säger han.Att han, som föddes utan armar och ben, kan göra så mycket är varken mer eller mindre än ett mirakel.- Men jag är inte övernaturlig, säger han. Det handlar om den helige Ande som ger mig kraft att leva ett övernaturligt liv. Jag är inte bara en man utan armar och ben, jag är ett Guds barn.
Då sitter man då framför datorn igen och funderar över vad man ska skriva, det är inte alltid så lätt att skriva. När jag gick i skolan så var svenska och engelska undervisningen det värsta jag visste, för att inte tala om matte, därför är det lite komiskt att jag sitter här och skriver på en blogg. Det skulle vara lite intressant och låta min gamla svenska lärare rätta alla fel på min blogg, om det nu finns några, det gör det säkert, vad vet jag? Jag är fortfarande dålig på grammatik, jag skriver som jag pratar, så på så sätt så blir det lite mer personligt, tror jag. Jag tycker faktiskt att det är roligt att skriva även om det inte är helt perfekt.
Jag tycker att det är fantastiskt med musik, livet skulle vara lite fattigare om det inte fanns musik, man kan uttrycka så mycket känslor med hjälp av musik, jag är glad att Gud skapat oss med en förmåga att utrycka oss på så många olika sätt, det kan vara musik, konst, poesi, tal, inredning m.m. När det kommer till musik så finns det så många olika musikstilar att lyssna till, jag personligen har nog en ganska så bred musiksmak, jag gillar det mesta. Jag är bra mycket bättre på att lyssna på musik än vad jag är på att spela själv, visst jag försöker klinka lite på gittren och ibland så åker basen fram, men någon egen framtid som musiker det har jag inte, det tåget har gått sedan länge. Jag är musikalisk men ingen musiker. Jag har andra sätt att uttrycka min kreativitet på.
Det har var länge sedan jag sov så länge som jag gjort inatt, jag gick och la mig kl 22, vilket är mycket ovanligt, men det kanske inte var så konstigt eftersom jag hade gått upp kl 04:30 på morgonen för att flyga hem till Sverige. Jag vaknade tolv timmar senare, så nu borde jag vara utvilad, men faktum är att jag är ganska så trött. Idag får det bli en riktig slappedag, det innebär att jag kommer förmodligen slänga in en film i DVDn och se en film, eller så startar jag upp PS3an och spelar lite spel, men det är jag nog för okoncentrerad för. Som vanligt så lyssnar jag mycket på musik, och här är en av grupperna jag brukar lyssna på.
Ja, så då har man blivit ett år äldre! Jag har faktiskt slutat att fira min födelsedag, jag har väll närmat mig den åldern då man inte vill fira sin ålder. Jag har inget emot att bli äldre, jag känner mig trots allt ung. Det är lite konstigt när hjärnan säger ”du är tjugo år” men kroppen säger, ”du är en gammal gubbe”. Jag tror jag skiter i kroppen och lyssnar på hjärnan, kroppen har svikit mig men hjärnan har jag alltid kunnat lita på. Nu vet jag ju att jag inte är tjugo år utan snarare fyrtio+3 Men om man tar ett medelvärde av hur hjärnan och kroppen säger sig vara var hamnar jag då? Jag bryr mig faktiskt inte. Jag känner mig ung och trivs med det, även om min kropp säger att du borde ta det lugnt. Nu är det ju så att jag har haft problem med min rygg i hela mitt liv men jag väljer att lyssna på min hjärna som säger att jag har många år av glädje och underbara upplevelser kvar, Fast något/någon säger mig att du kommer att ha värk men du kommer att klara det därför att du har Gud på din sida och han tar hand om dig precis som han har gjort fram till nu.
Patrik Risell's Blogg 