Min resa

Jag vet att det är ett tag sedan jag bloggade, det finns säkert olika saker till det. Det är mycket som egentligen har hänt i mitt liv det senaste 1 1/2:året, saker som har tagit en tid att bearbeta, men nu så tror jag att jag vet vad jag behöver göra. Jag har mått ganska så dåligt på grund av allt som har hänt under denna tiden och det är först nu som jag har bestämt mig för att gå vidare. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva och hur mycket jag bör skriva för att du ska förstå.

 Jag har varit en del av en församlingsplantering i mer än tio år, vi har fått se många komma till tro under dessa år, vilket är fantastiskt. Jag var en del av ett tillfälligt ledarskap (1, 1/2:år) under denna perioden visste jag inte riktigt vad det skulle betyda för min framtid i kyrkan, jag predikade och ledde en husgrupp m.m. Under denna perioden så prövade jag själv om detta var något som passade mig, samtidigt så började vi i församlingen att ta en ny riktning som skulle innebära en hel del förändringar. Till en början så kände jag att jag var med på banan, men efter ett tag så började jag tveka, jag tvekade om jag skulle va en del av ledarskapet för detta nya, detta innebar att jag började få ångest, jag ville va trogen församlingen men samtidigt så kände jag att jag inte skulle va en del av den nya riktningen kyrkan tog, även om jag trodde på det. Det var då jag beslutade mig för att lämna ledarskapet, vilket var otroligt jobbigt. Jag är om jag får säga det själv en lojal person, men jag bestämde mig för att inte låta min lojalitet till kyrkan styra mitt beslut, jag behövde faktiskt tänka på mig själv så jag lämnade både kyrka och ledarskap. Detta skedde i samförstånd med dom övriga ledarna och församling. När jag tog detta beslut så släppte ångesten och jag började må bra rent psykiskt igen. Jag har inget emot kyrkan jag var med i och vi är fortfarande vänner. Under denna tiden har jag samtidigt brottats med min hälsa, jag har haft problem med min rygg i stort sett hela mitt liv, men den senaste tiden så har jag haft mer värk en vanligt, dessutom så har min andning påverkats på grund av att jag har en sned rygg, detta har gjort att jag inte orkar lika mycket nu som tidigare, men va inte orolig för mig, jag klarar det! Jag är hårdhudad! Jag har även under denna tid försökt att hitta en ny kyrka att gå till, jag började att gå till en “populär” kyrka i södra Sverige men efter ett halvår i den kyrkan så började jag tveka om jag skulle va en del av den kyrkan, jag började känna mig trött på allt vad kyrka heter, antar att det beror på att jag blivit lite besviken på kyrkan. Under denna perioden så har jag aldrig tappat min tro på Gud, skulle aldrig göra det, Gud är den som har hjälpt mig genom livet, även under dom perioder det har varit svårt o jobbigt. Jag har bett till Gud att leda mig rätt, och bara dom senaste dagarna så har personer i min närhet kommit till mig och gett mig uppmuntran, vilket har berört mig, här om dagen så fik jag faktiskt ett telefonsamtal av en person som bryr sig, lite senare kommer samma person med en blomma och ett kuvert med en lapp i, på lappen så stod det en bibelvers som var till stor uppmuntran för mig, flera personer har fått mig att tänka om, dom har varit oroliga för min skull, både vad det gäller min hälsa, (eftersom jag har haft mer ont än vanligt) , och att jag inte har gått till någon kyrka den senaste tiden. För några dagar sedan så hörde en pastor av sig till mig, vi har känt varandra i många år, han hade hört från en vän till mig som precis besökt mig, att han var orolig för mig, och det faktum att jag inte gick till någon kyrka. Vi bestämde en träff och vi hade ett bra samtal, han känner mig och känner till allt som hänt med kyrkan som jag var en del av, det var skönt att få prata av sig till en person som hade lite insyn i det hela. Nu är jag på den plats då jag känner längtan efter att gå till kyrkan på nytt och det känns skönt att känna så. Jag har försökt att väga mina ord väl, jag vill inte att någon ska känna sig sårade av det jag skriver, då tänker jag på först och främst på de personer som varit inblanda i min resa.

Lägger dessutom upp en video:

MikesChair

- Someone Worth Dying For

You might be the wife,
Waiting up at night
You might be the man,
Struggling to provide
Feeling like it’s hopeless

Maybe you’re the son,
Who chose a broken road
Maybe you’re the girl,
Thinking you’ll end up alone
Praying God can you hear me?
Oh God are you listening?

(Chorus)
Am I more than flesh and bone?
Am I really something beautiful?
Yeah, I wanna believe, I wanna believe that
I’m not just some wandering soul
That you don’t see and you don’t know
Yeah I wanna believe, Jesus help me believe that I
Am someone worth dying for

I know you’ve heard the truth that God has set you free
But you think you’re the one that grace could never reach
Find More lyrics at www.sweetslyrics.com
So you just keep asking, what everybody’s asking

Chorus

You’re worth it, you can’t earn it
Yeah the Cross has proven
That you’re sacred and blameless
Your life has purpose

You are more than flesh and bone
Can’t you see you’re something beautiful
Yeah you gotta believe, you gotta believe
He wants you to see, He wants you to see
That you’re not just some wandering soul
That can’t be seen and can’t be known
Yeah you gotta believe, you gotta believe that you
Are someone worth dying for

You’re someone worth dying for
You’re someone worth dying for

Ha det gott!