Nu har jag bloggat lite mer än en månad. Trodde aldrig att jag skulle skriva varje dag. Det känns dock lite konstigt att andra läser om mig och min vardag. Jag hoppas att ni som läser bloggen ska bli uppmuntrade av det jag skriver och av dom videoklipp jag lägger upp.
Just nu sitter jag med en kopp te, macen i knät och tv:n på i bakgrunden och njuter av dagen och funderar på livet. Ibland så ser man tillbaka på det som har varit och andra gånger funderar man på vad framtiden har att erbjuda, men det viktiga för mig är att leva här och nu.
.
Min Lägenhet
Nu till en tillbakablick. För några år sedan bodde jag i nord östra Turkiet. Jag hade känt att Gud ville att jag skulle åka dit för att nå turkarna med evangeliet. Jag kunde inte språket och visste mycket lite om deras kultur. Som tur var så var jag inte ensam om att åka utan vi var ett team som åkte. Den första tiden gick till att leta efter någonstans att bo. Det var inte det lättaste, men till slut så fick jag skriva kontrakt på en lägenhet. Min lägenhet var i mycket dåligt skick men det var bättre än inget alls. Väggarna var fulla av mögel och det luktade unket. Lägenheten bestod av tre rum som jag målade i en ljusgul färg. Efter bara ett par månader kom möglet tillbaka. När jag flyttade in i lgh så var det vinter och kallt ute inte nog med det det var kallt inne. Jag hade ett litet oljeelement som jag rullade runt i lägenheten. När det var som kallast så var rumstemperaturen 13gr. Det krävdes tre täcken för att inte frysa när man skulle sova. Mitt möblemang bestod av, en bäddsoffa ett köksbord med fyra stolar en garderob och en tv. Resten av lägenheten var tom. Det jobbigaste var morgnarna när man skulle göra sin morgontoalett. Toaletten bestod av ett hål i golvet. Dusch rummet var iskallt och det tog en evighet att få varmt vatten. Jag hade ingen tvättmaskin så det fick bli handtvätt. Nu i efterhand förstår jag inte hur jag fixa det. Min tröst var att det fanns dom som har det värre.
.
.
Språket
Nu till språket. Jag gick till en skola som undervisade turkiska, vad jag inte visste var att all undervisning skedde på just turkiska. Jag bara satt som ett fån, jag förstod ingenting, men sakta men säkert så började man förstå. Läraren pekade på ett bord och sa ”masa”, då förstod man att det måste va bord. Jag kan inte påstå att jag lärde mig så mycket turkiska under de två år jag var där, jag klarade vardagligt prat, men så fort som det kom till mer diskussioner så var jag helt borta.
.
Teamarbete
Min uppgift var bl a att ta hand om team som kom från en YWAM bas i USA. Jag hade blivit god vän med en man som ägde en skola där dom undervisade engelska. Jag tog teamen dit och dom fick umgås med eleverna på skolan. Tanken med teamen var att dom skulle berätta för eleverna om Jesus. Teamen fick inte evangelisera på skolan på grund av säkerhetsrisker vilket jag tyckte var lite löjligt, men den staden jag var i var mycket fundamentalistisk och stadens borgmästare hatade kristna och såg det som sin uppgift att hitta alla missionärer och kasta ut dom ur staden och landet. Vi arrangerade det så att mina studenter fick bo hemma hos de turkiska studenterna, på så sätt kunde dom berätta om sin tro på Jesus utan att det var risk för deras säkerhet. När jag skulle flytta hem till Sverige gick jag till min vän på skolan för att ta farväl. Vi tackade varandra för samarbetet vi hade haft. Han sa till mig ”Jag vet vad du är, du är missionär, jag vet vad du har gjort på min skola, du har berättat för mina elever om Jesus, men det är helt ok. Om du kommer tillbaka så vill jag fortsätta att samarbeta med dig” Jag kunde bara säga: Du har rätt. Det här var bara en kort tillbakablick om min tid i Turkiet. Jag kanske återkommer med mer vid ett annat tillfälle.
Ha de!
.
